Musikpraktik Klang

Läs mer om musikterapi

Andra referenser om musikterapi:

Vad är musikterapi?

Enligt WFMT (World Federation of Music Therapy, 2011) är musikterapi: ”Music therapy is the professional use of music and its elements as an intervention in medical, educational, and everyday environments with individuals, groups, families, or communities who seek to optimize their quality of life and improve their physical, social, communicative, emotional, intellectual, and spiritual health and wellbeing. Research, practice, education, and clinical training in music therapy are based on professional standards according to cultural, social, and political contexts”. 

Så det betyder att en musikterpeut använder musik som en intervention i medicinska, pedagogiska och vardagliga miljöer med individer, familjer eller grupper i olika storlekar som försöker att optimera sin livskvalitet och förbättra sin fysiska, sociala, kommunikativa, emotionella, intellektuella och andliga hälsa samt sitt välbefinnande. Forskning, praktik, utbildning och klinisk verksamhet är baserade på professionella normer enligt kulturella, sociala och politiska sammanhang.

Vad är målet inom musikterapi?

Målet är att inom musiken nå nya upplevelser. Det handlar om att erfara och öva kvalitativa processer som sedan fortsätter att verka i tänkande, känsloliv och/eller handling, eller som med fullt medvetande kan kopplas till andra situationer. Så att man även utanför musikterapin kan ha nytta av det. 

 

Andra referenser om musikterapi:

Hur kan det ser ut?

Vad är antroposofi och hur ser det ut i musikterapi:

Antroposofi är en filosofisk och andlig rörelse som grundades av Rudolf Steiner, en österrikisk tänkare, i början av 1900-talet. Du kanske redan känner till antroposofin från Waldorfskolorna. 

Antroposofin ger mig som musikterapeut ett särskilt synsätt som jag kombinerar med vetenskapliga källor och kunskap. 

”I centrum för all antroposofisk verksamhet står människan, hennes fria utvecklingsmöjligheter och hennes förmåga att ta ansvar för både sig själv, samhället och miljön. Antroposofi handlar om människans växande. Pedagogiken i Waldorfskolorna respekterar just den växande människan i barnet, det ekologiska kretsloppsjordbruket tar ansvar för både giftfria produkter och miljön, det omfattande arbetet med funktionshindrade barn och vuxna präglas av respekt för människors lika värde och utvecklingsmöjligheter, antroposofisk vård eftersträvar en läkning i hela människan, etisk ekonomi och sociala gestaltningar – allt vilar på de värden som våra moderna demokratiska samhällen grundar sig på, nämligen respekten för människans inneboende utvecklingsmöjligheter och respekten för hennes frihet och hennes syn på sig själv som en skapande individ. Människan ses därmed som något mer än en fysisk materiell varelse.” (enligt www.vidarstiftelsen.se)

 

En (antroposofisk) musikterapeut ser både till hur människan som helhet uttrycker sig musikaliskt och till de enskilda symptomen på besväret. Inom detta helhetsfält finner han både harmoniska och disharmoniska uttryck. Han möter alltså både den friska och den som har kommit ur balans.

I terapin arbetar man med att aktivera de friska krafterna, så att den rubbade balansen kan återställas.

 

 

Inom den antroposofiska människokunskapen görs en koppling mellan de tre viktigaste själsliga funktionerna och kroppsfunktionerna:

1. Vårt föreställningsliv (tankelivet) är förbundet med sinnena, nerverna och hjärnan. Deras huvudsakliga verksamhet sker i huvudet och sprider sig därifrån över hela kroppen.

2. Våra viljefunktioner (viljelivet) bärs upp av ämnesomsättningsprocesserna som ger energi, och av rörelseprocesserna som står för utförandet. Centrum för dessa aktiviteter ligger respektive i buken och i lemmarna. Även här gäller att de utbreder sig över hela organismen.

3. Vårt känsloliv (känslolivet) utspelar sig i området mellan dessa två poler och är förbundet med processerna i hjärtslag, blodomlopp och andning. Våra känslor och emotioner svallar upp och avtar, likt ebb och flod. Och de går rytmiskt in i och genom varandra. Centrum ligger i bröstet.

  

Vi lyssnar med våra örena men centrum av vår musikupplevelse är i känslolivet. 
Det finns en direkt anslutning mellan våra örena och rest av kroppen. Känslolivet har sitt centrum i vårt bröst och är förbundet med andningen och blodomloppet. Inte för inte är musikens två bärande element pulsen och den musikaliska frasen, där energin från respektive hjärtslag och andning blir kännbara.
 
De musikaliska elementen kan placeras inom treledningen. 
Rytmen är livsströmmen i musiken och är förbunden med de vitala krafterna i vårt handlande (andning, hjärtslag, lemmar, motorik). Melodin förenar tonerna till musikaliska ”tankar” och förbinder därigenom känslan med processerna i det vakna medvetandet. Harmonin låter oss uppleva färgskiftningarna i samklangen och är förbunden med våra känslostämningar.
Dynamiken skapar växlingen mellan kraft och avspänning, aktivitet och vila; den är förbunden med psykens inre–yttre dynamik. I den meningen står den mellan känslan och viljehandlingen. Klangfärgen är förbunden med tonelementet men tillför där en känslokvalitet. Därför kan den placeras mellan melodi och harmoni.
I det musikaliska upplevandet förbinds alltså känslan med föreställningslivets och viljelivets funktioner. Känslan strömmar både till vårt huvud och våra lemmar. Det betyder att musiken kan ha en integrerande verkan.
I schema kan musikens grundläggande treledningsstruktur framställas på följande sätt. Lemniskatan visar att de tre områdena genomtränger varandra. Pilarna visar att det musikaliska upplevandet utgår från mitten och sprider sig därifrån.
 
 
Översatt från Damen et al., 2009 med ChatGPT (29 september 2025)

 

Vad ser en sådan terapeut, vad lägger vi märke till?

Det kan handla om hur någon lyssnar på musik – är det drömmande, ytligt eller medföljande i rörelsen. Vad framträder i sången och rösten; är den smidig, hes eller tonsäker. Och hur är det med det musikaliska minnet, uttrycket och preferenserna?

 

I praktiken ser vi att vissa störningar eller utmaningar yttrar sig på särskilda sätt i musiken.

Exempel på detta är:

• Vid autism ser vi ofta stela mönster och ett stort musikaliskt minne.

• Hos barn med exempelvis ADHD, som rör sig mycket, ser vi att musiken kan accelerera ofta eller att det är svårt att hålla pauser, samtidigt som det ofta finns stor rytmvariation.

• Vid anknytningsproblem upplevs ofta inte tonerna fullt ut vid spelande, och de förblir röriga eller råa.

 

Med musikterapi kan man hjälpa på två sätt. Dessa två sätt används ofta växelvis.

1. Stärka de (redan) friska krafterna, så att självläkande hjälper cliënten. 
2. Gå igenom smärtan och problemet, där orsaken och bakgrunden blir synlig. På så sätt kan även motivationen växa och det blir mer hanterbart att lösa eller acceptera problemet.

 

Någon säger till exempel: ”När jag får utlopp för min ilska på djembén, känns det som att jag får luft. Därefter kan jag se situationen klarare.” (Citat från Damen et al., 2009, översatt med GPT, 29 september 2025)

 

Evidence Based Practice är viktig i min musikterapi. Det bygger på tre grundpelare. För det första används (1) bästa tillgängliga vetenskapliga bevis, det vill säga aktuell forskning och vetenskaplig kunskap. För det andra tas hänsyn till (2) klinisk erfarenhet och expertis, alltså den professionella bedömningen och erfarenheten hos vårdgivaren. Slutligen är (3) patientens värderingar och preferenser centrala, vilket innebär att individens behov, önskemål och livssituation vägs in i beslutsfattandet. Tillsammans skapar dessa tre pelare en balanserad och välgrundad vård eller behandling.

 

 

Andra referenser om antroposofi:

Antroposofin får ibland negativ uppmärksamhet i medierna. Vissa kan uppfatta den som flummig eller till och med som oseriös. Om du har frågor eller funderingar kring detta, tveka inte att skicka ett meddelande till mig. 

Det finns mycket information om antroposofi som jag inte går in på här, eftersom det inte är direkt relevant för musikterapin. Men om du är intresserad kan du läsa mer här:

Ett exempel på hur man kan känna igen de tre delarna i vardagen:

”En människa kommer in i ett rum och konstaterar att luften är dålig (tanke).
Hon känner obehag (känsla).
Hon går och öppnar fönstret (vilja).”

Det är svårt att begreppsmässigt hålla i sär de tre själsaktiviteterna, och i det dagliga livet gör vi det inte heller. De flyter in i varandra.”

 

Från: http://www.antroposofi.info/filosofi/antroposofi/skolningsvaegen/frans_carlgren/kapitel_6